Föreställningen tar avstamp i något som en barndomsvän en gång sa: Att hennes föräldrar var övertygade om att de fostrade henne i den bästa av världar. Och visst, andan fanns där under 70-talet. Vi var födda i ett av världens rikaste länder. Andra världskriget var visserligen inte så långt borta i tiden, men vi bodde i ett land som klarat sig undan, och som hade haft fred i 150 år. Vi styrdes av regeringar, som borgat för minskade klyftor och en grundmurad välfärdspolitik. Det mesta hade sedan seklets början blivit bättre för gemene man. ”Utvecklingen” firade triumf, efter triumf. Människan tog sig till månen, det verkade inte finnas några gränser…

Men samtidigt var det här Kalla krigets dagar, atombombens, kärnkraften. Rachel Carson hade redan 1962 skrivit klassikern ”Tyst vår” om alla miljögifters påverkan på vår jord. Oljan och kolet regerade ur energisynpunkt.

Själva föreställningen tar plats i ett noggrant uppbyggt litet paradis, och kretsar just runt begreppet ”bästa av världar”, paradis och utopier, med nedslag i historien och samtiden. Ett slags teaterlaboratorum, där skådespelarna, som en del av berättandet, också utför uppdrag (events) hämtade från fluxusrörelsen.

Manus, regi & scenografi: Åsa Berglund Cowburn
Kompositör: Simon Steensland
Medverkande: Amanda Krüger och Alexander Ohakas
Producent & Grafisk form: Karin Robérts

Premiär 12 september på lilla scen.

Med stöd av Stockholms stad, Kulturrådet och Region Stockholm.

Köp biljetter