Världen av i går

• Evenemang
• Världen av i går

Ett storverk är det likafullt, även förvandlad till en pjäs som alla bör se.

Har någonsin ett metaplan, närmast teatersport, fungerat bättre? De två är utsökta, rent exakta, med ett fantastiskt manus i ryggen. Vi skrattar käkarna ur led åt deras oräkneliga roller, och typer, deras sarkastiska framställningar av den stora naiviteten inför undergången

- DN

Här sker också mycket bakom dessa kulisser, vilket väl också är ett av budskapen. Bortom pompa och ståt, alliansfiranden och -yra odlas en otäck krigsvilja.

Boonstra vrider och vänder på texten, som bara på Moment. Absurt, lekfullt men ändå lättillgängligt pedagogiskt för den som inser att bortom den respektlösa formen hittar man det yttersta allvaret.
– SvD

1942 sitter Stefan Zweig (1881–1942), en av världens mest uppburna och beundrade författare, på ett hotellrum i Brasilien och skriver. Han har förlorat allt. Sin karriär, sitt hem, alla sina världsliga ägodelar. Inte ens hans hemland finns längre, det har uppgått i Tyskland eller Tredje riket som landets nya ledare Adolf Hitler kallar det. Hans böcker är förbjudna. Här nedtecknar han sin sedermera legendariska skildring av det gamla Europas undergång. När han skrivit färdigt tar han sitt liv. Han skriver för att han tycker att han måste, inte för att han vill. Den värld han föddes och växte upp i är borta. Han måste berätta om den för att någon ska minnas den.

2021 får en regissör och dramatiker född 1973 Zweigs bok i sina händer. Han ska skriva en musikal som utspelar sig i tiden Zweig skriver om och använder boken som inspiration. Han blir mycket gripen av boken och både lär sig nya saker och känner igen sig. Han inser att tiden som Zweig beskriver, nästan precis 100 år tidigare än hans egen, på många sätt är mer våldsam och mer omvälvande än hans egen. Men känslan som Zweig beskriver av att leva på ett sluttande plan, att uppleva att saker går åt fel håll men ändå försöka leva på är kusligt bekant. Regissören upplever att han under hela sitt vuxenliv sett en långsam men stadig nedmontering av det samhälle han växte upp i och de värderingar som gällde då. Krig, kriser och hot har avlöst varandra och Zweigs bok får honom att förstå att flera av dem har sin rot i de krig, kriser och hot som Zweig upplevde och skriver om. 100 år är egentligen inte så mycket och då som nu pågår livet och vardagen mitt i omvälvande storpolitiska skeenden. Kanske särskilt drabbad blir han av att den historia i boken som han vet mest om, nazismen, här inte är en huvudroll utan snarare droppen som fick en mer än överfull bägare att rinna över. Regissören slås av insikten att det är en god idé att intressera sig för bägaren om man vill förstå hur droppen fick den att rinna över.

Regissören bestämmer sig för att göra en uppsättning av boken. Eller kanske snarare av erfarenheten att läsa boken. Boken är 469 sidor lång, så att dramatisera hela är naturligtvis en omöjlighet. Han bestämmer sig för att sätta upp boken i formen av en dramatiserad bokcirkel. Skådespelarna i uppsättningen kommer att vara väl inlästa på materialet och inför varje föreställning göra en lista på deras favoritkapitel, passager och berättelser ifrån boken. En klocka kommer att sättas med en exakt föreställningslängd och sedan kommer de spela så mycket de hinner på den tiden. Han tänker sig att vissa kapitel kommer att spelas varje kväll medan andra kommer att skilja sig från föreställning till föreställning. Men, tänker regissören, huvudsyftet med föreställningen är att låta publiken möta den här boken och tiden, som både ligger oss väldigt nära och känns väldigt avlägsen. En tid vi borde känna till mycket bättre än vi gör.

Föreställningen kommer att förutsätta att de flesta som ser den, om de inte redan gjort det, kommer att läsa boken efter att de sett uppsättningen. Så det gör inte så mycket om vi måste snabbspola lite i t ex ryska revolutionen eller i första mötet med den italienska fascismen eller i det nybyggda New York eller i det kulturintresserade Wien.
 

Av Stefan Zweig

Översättning: Hugo Hultenberg (reviderad 2011 av Anna Bengtsson)
Regi och dramatisering: Andreas Boonstra
Scenografi och kostym: Åsa Berglund Cowburn
Musik: Simon Steensland
Ljus och teknik: Joel Dannerup
I rollerna: Linda Källgren och Anders Berg
Ackompanjeras av: Karolina Weber Ekdahl och Arvid Pettersson
Premiär: Stora Scen 9 mars
Spelas: t o m 27 april

Speltid: 2 timmar och 30 minuter inkl. paus