Finlandia

• Evenemang
• Finlandia

Välkommen till en konsert där Finland står i centrum. Programmet speglar flera sidor av den finländska musiktraditionen – från Jean Sibelius välkända orkesterverk till visor, dansmusik och modern repertoar för blåsorkester.

Under konserten möter vi musik av bland andra Jean Sibelius, Erna Tauro, Rauno Lehtinen, Timo Forsström och Tero Lanu. Här finns både musik med tydlig förankring i Finlands historia och nationella identitet och stycken som visar landets starka tradition inom visa, underhållningsmusik och blåsorkestermusik.

Programmet rymmer bland annat Finlandia, Karelia-svit, Valse triste, Höstvisa och Letkis-jenka – musik från olika tider och sammanhang, men med Finland som gemensam nämnare.

Dirigent: Tomas Andersson

I samarbete med Medborgarskolan Stockholm och Täby kommun.

Jean Sibelius (1865–1957)

Jean Sibelius föddes i Tavastehus och blev en central gestalt i Finlands musikhistoria. Han utbildade sig först med violin som huvudinstrument och studerade senare komposition i Helsingfors, Berlin och Wien. I hans musik återkommer ofta anknytningar till finsk historia, natur och litteratur. Flera av hans verk tillkom under en period då Finland fortfarande var ett autonomt storfurstendöme inom det ryska imperiet och frågor om språk och nationell identitet hade stor betydelse i kulturlivet.

Karelia-svit, op. 11

Karelia-sviten har sitt ursprung i musik som Sibelius skrev 1893 till en historisk festföreställning arrangerad av den viborgska studentavdelningen. Föreställningen skildrade olika händelser ur Karelens historia och hade samtidigt koppling till arbetet för finsk kultur och folkbildning. Ur den större tavelmusiken sammanställde Sibelius senare den tresatsiga Karelia-sviten: Intermezzo, Ballade och Alla marcia.

I originalföreställningen hade satserna tydliga historiska funktioner. Ballade hörde exempelvis samman med en scen på Viborgs slott, medan Alla marcia åtföljde en episod från 1500-talet. Sviten hör till Sibelius tidiga orkesterverk och komponerades bara några år efter att han själv hade rest i Karelen.

Finlandia, op. 26

Finlandia växte fram ur musik till Pressens dagar i Helsingfors 1899. Evenemanget arrangerades mot bakgrund av den skärpta ryska censuren och de politiska åtgärder som begränsade det finländska storfurstendömets självstyre. Sibelius skrev musik till en serie historiska tablåer, och finalen hade ursprungligen anknytning till en scen med namnet Finland vaknar.

Sibelius omarbetade musiken året därpå. Titeln Finlandia etablerades omkring 1900–1901. Den välkända hymnmelodin i verkets senare del var från början helt instrumental; texter till hymnen tillkom först långt senare.

Valse triste, op. 44

Valse triste skrevs ursprungligen som teatermusik till Kuolema (Döden), en pjäs av Sibelius svåger Arvid Järnefelt. Musiken uruppfördes tillsammans med pjäsen 1903. Sibelius bearbetade därefter valsen till ett fristående konsertstycke, som framfördes i Helsingfors 1904.

I pjäsen hörs valsen i en scen där en sjuk kvinna tycks se en balsal och dansande gestalter omkring sig. Dansen hör samman med hennes närmande till döden, vilket förklarar musikens växling mellan valsrörelse, avbrott och återkommande motiv.

Erna Tauro (1916–1993)

Erna Tauro föddes i Viborg och verkade som pianist, tonsättare, teatermusiker och pedagog. Under många år arbetade hon vid Lilla Teatern i Helsingfors, där hon bland annat samarbetade med Tove Jansson och tonsatte flera av hennes texter, däribland sånger till Muminteatern. Senare flyttade Tauro till Stockholm och arbetade bland annat inom teater och musikutbildning.

Höstvisa

Höstvisa skrevs 1965 med text av Tove Jansson och musik av Erna Tauro. Visan tillkom för en sångtävling arrangerad av Finlands Rundradio och placerade sig på tredje plats. Samarbetet mellan Jansson och Tauro hade då redan pågått under flera år genom arbetet på Lilla Teatern.

Sången spreds senare långt utanför den finlandssvenska miljön och har översatts och spelats in i flera nordiska länder. Tauro själv betonade att sången, trots sitt ämne, inte skulle framföras alltför melankoliskt.

Rauno Lehtinen (1932–2006)

Rauno Lehtinen var finländsk tonsättare, arrangör och dirigent. Han arbetade inom flera delar av det finländska musiklivet och skrev både underhållningsmusik och musik för radio och television. Internationellt blev han framför allt känd genom den dansmusik som under 1960-talet spreds från Finland till en rad andra länder.

Letkis-jenka

I början av 1960-talet blev letkajenkka ett finländskt dansfenomen. Musiken byggde på den traditionella jenkan, en finsk släkting till schottisen, men kombinerades med en enkel dans i linje.

Rauno Lehtinen skrev Letkis 1963. Stycket blev en internationell framgång och bidrog starkt till att sprida letkajenkkan utanför Finland. Namnet Letkis kom på vissa håll att uppfattas som engelska ”Let’s kiss”, vilket också användes när dansen marknadsfördes internationellt.

Timo Forsström (född 1961)

Timo Forsström är finländsk tonsättare, arrangör och musiker, född i Helsingfors. Han har varit verksam som hornist och har skrivit och arrangerat en stor mängd musik för blåsorkester, vid sidan av sitt arbete inom finländsk populär- och underhållningsmusik.

Monark Avenue

Monark Avenue är skriven för symfonisk blåsorkester och tillkom som ett beställningsverk för Rantasalmen puhallinmusiikkiyhdistys och evenemanget Ruskatrööttä 2006. Styckets ämne är en cykeltur genom det finländska landskapet.

Cykelmotivet finns också direkt i instrumentationen: förutom den ordinarie blåsorkestern anges bland annat cykelringklocka och bilhorn i partituret. Verket har fått stor spridning inom finländsk blåsorkestermusik och finns även i version för brassband.

Tero Lanu (född 1975)

Tero Lanu är finländsk tonsättare och musikteoretiker. Han har studerat musikteori vid Sibelius-Akademin och komposition vid Tammerfors yrkeshögskola och har även undervisat i musikteoretiska ämnen. Hans produktion omfattar bland annat musik för piano, kammarensemble, symfoniorkester och blåsorkester.

Fantasy Overture

Fantasy Overture är Lanus andra verk för symfonisk blåsorkester och har bland annat använts som obligatoriskt tävlingsstycke vid finländska mästerskap för blåsorkestrar.

Lanu har själv beskrivit hur huvudtemat hämtades från en sångidé som han hade skrivit mer än tjugo år tidigare. Stycket börjar med ett dansbetonat tema med dorisk skala. Därefter följer en lugnare del med korta träblåsarsolon och ett längre sidotema, först presenterat av tenorsaxofonen. Mot slutet sammanförs material från verkets olika teman.

Arrangör Kjell Lundberg

Kjell Lundberg var militärmusiker, arrangör och tonsättare med en lång verksamhet inom svensk militärmusik. Han tjänstgjorde vid flera svenska regementen och musikkårer och kom så småningom till Älvsborgs regemente i Borås, där han var verksam fram till pensioneringen 1982. Som instrumentalist spelade han framför allt bastuba och fagott.

Lundberg skrev både egna marscher och ett stort antal arrangemang för blåsorkester. I hans produktion finns bland annat marscherna Skansen Kronan, Jaktflyg och Flottans Män. I kvällens program hörs hans arrangemang i potpurriet med bl.a. Det var dans bort i vägen.

Det var dans bort i vägen – potpurri

Det var dans bort i vägen bygger på en dikt av Gustaf Fröding. Texten ingår i diktsamlingen Gitarr och dragharmonika, utgiven 1891, och skildrar en lördagsdans på den värmländska landsbygden.

Bland personerna i dikten finns Finnbacka-Britta – ett namn som också för tankarna till Värmlands historiska finnbygder och den skogsfinska befolkning som sedan 1500- och 1600-talen satte tydliga spår i landskapets kultur och ortnamn. På så sätt får även Frödings värmländska dans en anknytning till konsertens finländska tema.

Traditionell

Kungl. Norrbottens regementes marsch – Finska rytteriets marsch

Norrbottens regementes marsch är den traditionella Finska rytteriets marsch, vars tonsättare är okänd. Marschens exakta ursprung är inte klarlagt och olika delar av melodin kan ha olika bakgrund. Den finns dokumenterad i Finland under 1800-talet och fick också text av den finlandssvenske författaren Zacharias Topelius.

År 1916 antogs Finska rytteriets marsch som regementsmarsch för Norrbottens regemente, I 19. Därmed blev en äldre finsk marschmelodi en del av den svenska militära musiktraditionen och av regementets musikaliska identitet.