Två små vita bollar av celluloid med blå ränder
Salong Ramunder / Söderköping
Efter en roman av Franz Kafka. Den gamle enstöringen Blumfeld kommer hem efter en arbetsdag på textilfabriken och möts av ett par bollar som studsar runt i rummet. Vad är det här?
”Jaha, då var man hemma. Och man har redan lagt sig till med den irriterande vanan – eller rättare sagt ovanan – att tala högt för sig själv. Men vad gör man, när det inte finns någon att tala med, någon som lyssnar, någon som är vittne till detta liv, i detta rum.”
Den smått absurda berättelsen om Blumfeld har tidigare dramatiserats av Allan Edwall, som gav stycket titeln Bättre utan hund. Den versionen hör till de mest spelade av de Kafkatexter som överförts till scenen i Sverige. Vi har tagit vara på en viktig komponent i historien och döpt den till Två små vita bollar av celluloid med blå ränder.