Det är sommarens första dagar och alla vänner har lämnat staden. Stina har som vanligt tagit på sig uppdraget att vattna deras blommor. Själv är hon oförmögen att lämna platsen där hon bor och varje dag är en kamp för överlevnad. Denna sommar ska hon vattna blommor i sju hem samt i katolska kyrkan. På en av hennes promenader mellan olika adresser är det en man med slokhatt som ropar efter henne.

“Hej Stina!”
Det är starten på en annan slags sommar med totalt kaos, kärlek och två hjärnskakningar.

“Är egentligen inte rädd för hundar. Jag säger det. Det är mer legitimt. Är rädd för hundhår. Egentligen inte hundhåren i sig men för att de ska fastna. På mig och inte försvinna. Krypa in i mig. Förstöra kläderna, väskan, hela kvällen. Maten. Jag står på behörigt avstånd.”

“Jag får ibland en kram. När han har kommit ihåg att byta kläder och kan intyga att han inte har några hundhår på sig. En kväll går vi hand i hand genom gamla stan. En kväll får jag en puss på kinden. Jag tror det är den kvällen det går upp för honom att jag aldrig haft en relation. Någonsin. Att jag aldrig blivit kysst. Älskat.”

“Han har givit mig ett smeknamn. Det vackraste. Eller rättare det enda jag någonsin haft. Jag tycker verkligen om det. Kraftverksprinsessan. Eller på engelska som han föredrar... Power-plant princess.”

Köp biljetter