Vi har gjort uppsättningar om krig och militarism ett flertal gånger. Men aldrig under vår verksamma tid har kriget varit så nära, och freden känts så avlägsen. I blixtfart har Sverige gått med i NATO, bjudit in USA att ta över våra militärbaser, och klubbat en lag som förbjuder journalister att rapportera om oegentligheter som kan ”skada Sveriges förhållande till främmande makt”.

Höstens pjäs Pang i bygden handlar om detta, i musikteaterns och beredskapsfarsens form.

Någonstans i Sverige förunnas, genom det så kallade DCA-avtalet (Defence Cooperation Agreement), en kommun den stora äran att hysa en amerikansk militärbas.

Kommunen i fråga är inte stor. Den lider, som många andra svenska kommuner, av sjunkande födelsetal, åldrande befolkning, svag ekonomi och allmän håglöshet. Visst är naturen vacker, de milsvida skogarna, de höga bergen och de fina fiskevattnen. Men vad glädje har man av sådant när framtiden framstår som så förlamande dyster och utsiktslös?

Men plötsligt visar det sig att vår kommun är en av 17 orter i Sverigesom framtiden valt ut. Ett avtal har slutits mellan Sveriges riksdag och USA.

Kommunen skall förses med en amerikansk flygflottilj. Kanske blir det än mer? Rentav också en pansarbrigad? Förväntningarna är stora. Nu kommer konjunkturen vända, skatteintäkterna öka och avfolkningsbygden förvandlas till inflyttningsort. Allt är möjligt, bara man är smidig och effektiv. Vad skulle egentligen kunna gå fel?

Detta är historien om hur Sverige inom loppet av några få år förvandlats från alliansfrihetens utpost till militärt uppmarschområde och ett brohuvud inför ett eventuellt krig med Ryssland. Det är en pjäs om ett land som frivilligt låter sig ockuperas av en främmande makt, och vad det gör med såväl vår tillvaro som oss själva.

Köp biljetter