ETT TREVLIGT JUDISKT PAR
TEATER GILJOTIN / Vasastan
Teater Gertrude är en nystartat teaterkollektiv som hade stor framgång med sin pjäs Ghislaine, som spelades 2023 på Ö2Scenkonst, Dieselverkstan samt Kulturhuset Stadsteaterns Fri Scen. Precis som då vill Teater Gertrude undersöka existentiella dilemman, ont mot gott, civilkurage, samt medmänskliga perspektiv genom att titta på den lilla människan i den stora världen.
Som en del av det judiska 250-årsjubiléet i Sverige vilket vill spegla minoritetskulturens spår i det kulturella landskapet, får Marianne Goldmans "Ett trevligt Judiskt Par" nu Sverigepremiär! Delvis nyskrivet efter händelserna den 7 oktober 2023. Vi kan inte undgå att befinna oss i och är en del av det heta politiska klimat som råder i världen - framförallt utanför Sveriges gränser men som även speglas i vårt dagliga liv. Pjäsen är ett urbant kammarspel placerat i det svenska hemmet hos det medvetna vuxna paret. När världen brinner kokar det även i hemmakitteln. Olika perspektiv på hur vi ska förhålla oss till det gällande åsiktsparadigmet står mot grupptillhörighet och vardagsverklighet. Som publik bjuds vi in mellan de fyra väggarna där världs-politiken utspelar sitt drama i makroperspektiv.
Regissör Sara Key om uppsättningen:
Min fascination över språket föddes redan i barndomen med läsandet ur världslitteraturen; Hur vi med olika konstnärliga medel kan förmedla världar både genom språkets, textens form och innehåll är magi men också en obändig och mänsklig angelägenhet. Språket är vår verklighet, men vi skapar också verklighet med språket. Efter 7 oktober 2023 kan vi se en språklig iscensättning av maktstrukturer. Jag tror och hoppas att med teaterns lek kunna avkläda, bit för bit, plagg för plagg, de strukturer som ligger i vägen för vår mänskliga naturs önskan om existensberättigande - att höra till!. Jag tror även på teaterns läkande förmåga, och hoppas att vår föreställning kan öppna hjärtat mot vår nästa - the otherness.
Dramatiker Marianne Goldman om:
Marianne, varför behövde du skriva pjäsen?
- För mig handlar nästan allt skrivande om konflikt. Att vara svensk judinna hade länge varit en av mina darlings vad det beträffar.
Men nu hade jag nått en punkt där jag inte längre ville fördjupa mig i den svensk - judiska konflikten. Nu fick det räcka, nu skulle annat ta plats! Men så satt jag där i Tel Aviv en sommar, det var 2013, i 39 graders värme på ett kafé stirrandes in i min laptop, för att försöka skriva nåt nytt efter ganska lång tystnad.
Men ett litet feltryck på en tangent och så kom en dialog emot mig som jag skrivit efter ett tidigare krig i Gaza, ja, den kom emot mig och blev nu en pjäs. Den skrev sig själv i ett slags ansvar och inre tryck!
Och nu, ett decenium senare när det blev klart att Sara Key ville och kunde sätta upp pjäsen kände jag mig manad att skriva till en ny akt som utspelar sig efter 7 oktober 2023. Vi möter samma par. De är ensamma men tillsammans. Tillsammans men ensamma? De har inte förändrats eller har de det?
Varför Ett trevligt judiskt par?
Jag växte upp med det trevliga judiska paret som en idealbild och i det ingick att den judiska mannen var trogen, inte drack och inte slogs. Trofasthet mellan paret. Att gifta sig var för evigt. Jag blir fortfarande förvånad när judiska par skiljer sig.
I egenskap av ett judiskt par representerar man gruppen och försöker leva upp till det. Man bör vara trevlig inte bara gentemot varandra utan mot världen där man ska lyckas! Vara trevligt klädd, uppföra sig och ha trevliga någorlunda rumsrena tankar. Åtminstone i Göteborg där jag växte upp och där alla kände alla. Men varför har jag hållit fast vid dessa gamla, numera antikverade inre bilder? Jag bor ju inte där längre och det var såå länge sedan. Identitet?
I pjäsen möter vi ett urbant Stockholmspar som varit ihop ett bra tag. Men just nu, i det tillstånd vi möter dom, kan de inte alls hjälpa varandra, djupt påverkade som de är av sina inre högst personliga strider och det yttre. Gaza 2012 är närvarande i första akten. I andra akten Gaza 2023.
Men nej, de är inte på väg att skiljas. De är ett trevligt judiskt par.
Lia Boysen har etablerat sig som en karaktärsskådespelerska med ovanligt bred repertoar. Hon har varit med i ett flertal filmer samt ett 60-tal TV-produktioner, bland annat i Livet i Fagervik, Wallander, Solsidan, Jordskott och Det nya Landet. Hon har även arbetat på Malmö Stadsteater, Parkteatern, Riksteatern samt Dramaten.
Michel Riddez har varit skådespelare på svenska teatrar och film och TV under en 40-årig karriär. På Film och TV kan nämnas Wallander, Johan Falk, Beck. På scen har han varit engagerad bland annat på Riksteatern, Stockholms Stadsteater, Teater Fredag, Romateatern och Teater Playhouse.
Sara Key har arbetat som skådespelerska på film och TV, men även teatrar som Dramaten, Unga Klara och Stockholms Stadsteater i Stockholm ; senast i pjäsen Mamele av Goldman som spelades på Soppteatern 2024/2025. Hon är regissör med pjäser på scen samt ett par kortfilmer som fått flera pris.
Marianne Goldman är en dramatiker som haft över 20 pjäsuppsättningar i Sverige och Norden.
Av Marianne Goldman
Produktion: Teater Gertrude
Regi och Scenografi: Sara Key
Kostymdesign: Viktoria Nygren
Ljusdesign och teknik: Michael Forsberg Musik: Nyskrivet, mer info inom kort Layout och affisch: Jan Larsson
I rollerna: Lia Boysen och Michel Riddez
Premiär: Teater Giljotin den 11 September
Spelas: även 12, 13 samt 14 September
Speltid: ! timme 45 minuter inkl. paus
Köp biljetter