Fröken Julie
Teaterverket Sveas lilla scen / Odenplan
Midsommarafton.
Slottets greve, Julies far, är bortrest.
Folket har ordnat en dans i en ljummen ljus sommarkväll.
Det är en lekarnas och hänryckningens galna kväll.
Julie, som stannat hemma, ansluter till dansen, även om det tisslas bakom ryggen på henne. Hon dansar så mycket hon kan och speciellt med grevens betjänt Jean, för han är den enda som kan föra tycker Julie.
I köket väntar kokerskan Kristin på sin tur att dansa med Jean.
Han återvänder till köket från dansen och i hälarna kommer Julie för att hämta tillbaka honom.
Så i slottets kök utspelar sig alltså handlingen i Fröken Julie.
En handling som utmanar frågor om klass, kön, kärlek, passion, drömmar, trohet.
Och det är spännande att en pjäs från 1800-talet fortfarande skär som en varm kniv i smör när det gäller frågan om kvinnans frihet.
1872 användes, vad man vet, ordet feminism första gången i skrift.
1888 skrev Strindberg pjäsen.
1892 antogs, vid en konferens i Paris, ordet feminism officiellt som samlingsnamn för kvinnors kamp för lika rättigheter.
På scenen:
Moa Rudsäter – JULIE
Erik Isaksson – JEAN
Ksenia Emelianova – KRISTIN
Manus: August Strindberg
Regi: Thomas Widman
Affischbild: Kjell Tovle
Speldatum:
Onsdag 25 juni kl 19:00
Torsdag 26 juni kl 19:00
Lördag 28 juni kl 19:00
Söndag 29 juni kl 16:00
Föreställningslängd: ca. 1 timme och 30 minuter utan paus.
Uppsättningen produceras av Teaterverket i samarbete med ABF Stockholm.
______________________________________________
Ord från ensemblen:
" Jag bara älskar att skådespela och att få göra det med så varma, duktiga och talangfulla människor. Tacksam å taggad!"
Julie, Moa Rudsäter
"Återfunnen kärlek till teatern genom Fröken Julie med en modern tvist. Det är så härligt att låna ut sig själv till teatern för att spela denna pjäs."
Jean, Erik Isaksson
"Det är en utmaning för mig att spela Kristin eftersom hon är sårbar och stark samtidigt. Det gör mig arg att de andra karaktärerna behandlar henne så illa i början av pjäsen. De är så självcentrerade att de visar ingen som helst hänsyn till hennes känslor. Men som den mest mogna i trion hanterar hon det bra och tar på sig vuxenrollen när de andra beter sig som naiva barn. Hon kan se rakt genom Jean men hittar styrkan att förlåta sin fästman på grund av sina känslor för honom och tron på Gud."
Kristin, Ksenia Emelianova