Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är

• Evenemang
• Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är

Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är

Om att tillåta sig själv att vara en skapande människa.

Ett sång och diktprogram med Edith Södergrans lyrik.

Med Lotti Törnros och Kajsa Svensson. Regi André Nilsson.

Vad händer när man lyssnar på Södergran?

Man sätter sig framför pianot, låter hennes förtätade kompositioner av livsglöd och brand besjäla det som är jag. Hon vecklar ut en lust, och ropar ut;

Vad fruktar jag? Jag är en del av oändligheten.

Jag är en del av alltets stora kraft,

en ensam värld inom miljoner världar,

en första gradens stjärna lik som slocknar sist.

Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!

Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror

och höra nattens tysta flod

och stå på berget under solen.

Jag går på sol, jag står på sol,

jag vet av ingenting annat än sol.

(Triumf att finnas till, 1918.)