Tana Manevas hyllade performanceverk utgör en handling av motstånd där uppror omvandlas till konstnärlig drivkraft. Det speglar ett system som sätter ekonomiska värden framför mänskliga, effektivitet framför empati, och därigenom försvagar människovärdet. Föreställningen riktar sig inåt och utforskar gränslandet mellan rationalitet och galenskap. Maneva dekonstruerar identitet och upplöser konventioner, vilket skapar ett kraftfält mellan persona och det ocensurerade jaget. 

mjölkfärgat sidenband
rosetterna som är
på väg att gå upp
dörrarna som skjuts isär
det är lördag
jag har inte sovit

Stockholm har något speciellt med sig kvällar som dessa. Vänskaper som blommar och vissnar mellan revben som sticker ut, glitter och spyor blir en enda smörja, att vara ung och dum men samtidigt ingenting.