De vuxna hade tröttnat på hur ungdomar förstör och bråkar. 2045 upptäcktes ett medel som kan göra människor lydiga och lugna, man tillverkade piller och samma år började man dela ut dem till alla barn över ett år. Reslutatet blev en värld utan bråk och stök men också utan känslor, det fanns inte längre någon mening att ge barn namn, nummer fungerade mer effektivt. Allt förbjöds som kunde väcka känslor: musik, konst, poesi..

Några gjorde motstånd, en dag kom en vanlig flicka inspringande bland barnen som nu var som robotar.. 

När Lisettas syster Lucia mördas för att hon inte vill gifta sig dör också Lisetta av brustet hjärta. Hon förbannar Gud som tog hennes syster ifrån henne och tre dagar senare vaknar Lisetta upp igen, törstande efter hämnd på den man som mördade hennes syster. Lisetta kommer att´leva för alltid som odöd och ser en ensam framtiden  med bävan. Hon känner att hennes syster Lucia finns där ute, någonstans har hennes själ vandrat vidare. Lisetta börjar söka efter sin systers reinkarnation. 

Sångbolagets ungdomsgrupper spelar i alla roller.

Jag är ljusbäraren, jag vandrar igenom tiden och ser in i era själar. De är färger, vissa klara, andra brokiga. Några själar är ljus, då vet jag att det är en själ ifrån min egen dimension, ett barnbarnsbarn till en som valt att leva bland människorna som en av er. Jag kan visa mig för den, jag rör vid den och får ljuset i den att stråla. Då kan den uträtta storverk.

Jag är här för att rädda er, ni står inför er domedag. Kan ni skingra mörkret? Kan ni tala när alla tiger? Kan ni stå upp när alla andra sitter? Kan ni bana väg? Kom, låt mig få ljuset att stråla.