Halva tiden, dubbel nytta! Förskolan Gnagaren står inför en revolution!

Regler, regler och åter regler – vissa förstår man, andra inte. Att man ska sitta still och äta äpple, det förstår man, men varför man bara får sladda runt på cyklarna på onsdagar, det är det ingen som förstår. Vem bestämmer över bestämmandet på det här stället?

Krav och förväntningar växer plötsligt i en hisnande takt. Illrar fostras nu med en turbohastighet. Att lära sig geografi och tunnelgrävning samtidigt, är väl inga problem? 

Spara, spara, spara! På tid! Tid är pengar.

Pedagogerna, som tidigare kunde lockas in i lekbubblans tidlösa rytm, har dragits in i en villervalla av att skynda och regler. 

Något måste göras! Revolution!

I den actionfyllda sagan "Illervillervalla" får vi på ett varmt och humoristiskt sätt bearbeta frågor om barn, makt och samhälle på en nivå som rör alla, stora som små. 

En skojig dansföreställning för barn från 3 år!

– en bebisföreställning om vad som är vad och vem som är jag

Välkomna till öppen scen på onsdagar jämna veckor mellan klockan 18:00 och 21:00.

Här har ni möjlighet att sjunga, spela och/eller läsa dikter. Hur mycket tid var och en får på sig beror på hur många vi blir. Ofta börjar det med att alla sjunger tre sånger var (ca 10 minuter). När alla gjort det så ser vi vad klockan är och vad vi mer hinner och har lust med.
Ibland är det många som vill uppträda så för att vara säker på att få plats på spellistan bör man komma ganska tidigt på kvällen. Detta gäller även de som har köpt kulturbiljett.

Inträdet är gratis för medlemmar och 50 kronor för icke medlemmar. Vi brukar ta en fikapaus någonstans mitt i. Fikat kostar 30 kr.
Biljett pris är 50 kronor samt en gratisbiljett för den som vill vara volontär och hjälpa till under kvällen. Biljett-priset gäller icke medlemmar i HökisVisrum,  för medlemmar är det gratis. ett medlemskap kostar 200 sek per kalenderår

Hjärtligt välkomna.

"I all sin enkelhet det bästa som ges på en Stockholmscen just nu" – DN

Trots titeln bedyrar Andreas Boonstra att hans nya monologföreställning inte är en avskedsföreställning. Titeln ska läsas mer på ett filosofiskt plan. Någon gång gör man sin sista föreställning. Vet man det då? Föreställningen handlar om början och slut och deras intima relation till varandra. Att varje slut är början på något och tvärtom och att det ibland kan vara svårt att veta om det är ett slut eller en början man upplever. Andreas ger många exempel både i det stora och det lilla på slut som kan vara en början, början som kan vara slut. Rockbanden Europe och Pearl Jam som låg på samma skivbolag upplevde garanterat året 1991 väldigt olika.  Det är också väldigt troligt att det i publiken ikväll finns de som redan nu börjat fundera på vad de ska göra efter föreställningen och utan att de kanske tänker på det betraktar slutet på föreställningen som början på deras kväll. En bit in i föreställningen sväljer Andreas stoltheten och gratulerar så oironiskt han kan Sveriges regering till sitt första år vid makten. En typ av regering som Andreas fruktat och varnat för i nästan 15 år. Han gjorde sin första föreställning om ett sådant scenario 2011. Nu är den här. Men är det i början av ett paradigmskifte eller i slutet av en era vi lever? Är kultureliten som Andreas påstås tillhöra en utdöende art som kommer stryka med i nästa kulturkrig eller är den precis nu på väg att resa sig, vakna ur sin törnrosasömn och redo att få saker gjorda på riktigt. Att framtiden är oskriven är både otäckt och hoppfullt och ingen av de frågor som Andreas kommer att ställa under kvällen kan besvaras just nu. Men var om inte på en teater kan vi ägna en kväll att fundera över dem.

Föreställningen spelas i moments foajé, baren är öppen hela föreställningen och mat finns att beställa. Välkomna!

Kära spekulerande, 

Det är dags att välkomna er ner till mitt rike. Därför ställer jag dörren på glänt. Om ni

hittar ner ska jag göra mitt bästa för att ge er årets teaterupplevelse och minnen för livet. 

Once you get in you never get out. 

– Hon där nere

En tragikomisk liten pärla, en monolog som berör en av vår tids stora farsoter - ensamheten. 

Doktor Jan Schaman, rådgivare i parapsykologiska frågor med politisk inriktning, bjuder på en välbehövlig dos optimism i krigsfanatikernas, lögnfabrikernas och de politiskt desillusionerades tidevarv.

Urpremiär 5 april

Pjäsen följer Emma, hennes man Robert och hans bästa vän Jerry medan de efter bästa förmåga försöker leva sina liv. Det är nattning av barnen, restaurangbesök och semesterresor. Så varför blev allt som det blev? Hur ska man välja för att inte svika sig själv eller dem man älskar. Och vilket svek är egentligen störst?